Jultomten

Nu går vi verkligen i väntans tider... Dan för dan före dan före dan före dan.

Ja, vi väntar på tomten förstås!! Jultomten vet vi ju kommer till alla som varit snälla. Och tomten är ju redan vår! För vi har ju köpt den! Men så här nära jul kan man ju undra om tomten går att köpa? Betyder det att vi får alla världens julklappar bara för att tomten är köpt? Vi får väl se om tomten kommer till några andra än oss i år, vilket inte ska gå, då det är vi som köpt tomten. Om så ändå är fallet, så har Myresjöhus lurat oss! Tomten är ju vår! Vi har ju varit där nyligen, se bilderna nedan.

Till höger om bilarna är tomten vår.

Granntomten Sten.

dfer

Sedan nästan en månad tillbaka är vi alltså tomtägare till 100%. Som vi tidigare skrev är det snabba ryck ibland och inte alltid särskilt lång framförhållning. Endast ett par dagar i förväg fick vi veta att vi skulle infinna oss på Myresjöhus kontor några dagar senare för slutbetalning av tomten och underskrivande av köpebrev. Jaha, så var det bara att ställa in ett par jobbmöten igen och ställa in sig på något helt annat.

kfd,ke

Ungefär en vecka senare ringde telefonen igen och denna gång var det vår byggledare. Då var det dags att mötas på tomten på morgonen 2 dagar senare. Underbar framförhållning! Det var bara trotsa rusningstrafiken, strunta i jobb och dagis och bege sig ut till tomten. Väl på plats träffade vi vår byggledare för första gången. Markplaneraren var också där och vi diskuterade planeringen av tomten och fällning av alla träden.

dfer

Nu i dagarna har alla träd fällts. Tyvärr har vi dock inte kunnat se tomten än, då vi är uppe i norrland för julfirande (och den riktiga tomten). Men i mellandagarna, då vi kommit tillbaka till Stockholm, har vi stämt träff på tomten med markplanerarna för att fortsätta diskussionen om sprängning, husets och garagets höjd och placering etc.

Tankar nära Jul

Nu lackar det mot jul.

Vi väntar och väntar. Processen med att bygga hus måste verkligen betraktas som ryckvis. I konvulsioner händer det en mängd viktiga saker. Ett race av många svåra beslut, alla beslut samtidigt, sedan inaktivitet under veckor. I väntan. Väntan och åter väntan. Väntan på att nästa beslutspunkt nås. Det är spännande men problemet är att man inte riktigt vet när denna beslutspunkt närmas. Ena stunden har man ett dygn på sig att fatta ett beslut och sedan väntan på en eventuell konsekvens. Fort nu! Möte med kommunen! Fort nu! Möte med säljarna av tomten! Nästa möte som rör huruvida tomtens alla träd ska stå – eller fällas: Ok, ja men visst… enkelt. Sedan: vi får väl se!

Man har både en känsla av att allt rullar på i ett ordentligt fastlagt schema med tydliga hållpunkter men att dessa inte riktigt är avslöjade för en själv. Som om själva processen är ens föräldrar och man bara har att hänga med i svängarna. Nu ska vi till mormor och fira Jul! Nu ska vi åka och handla! Nu är det dags att borsta tänderna! Besluten – processen – fattas delvis över ens huvud. Man känner sig inte helt och full delaktig. Jag är säker (?) på att det försiggår saker som rör vårt hus som vi inte riktigt har kontroll över.

Så gärna vill man se att processen går framåt – det är kostsamt att tänka – tid är pengar. Det har i alla fall blivit tydligt under denna resa. Man vill så gärna vara så snabb som möjligt i alla besluten. Tid är pengar! Men samtidigt går det inte att komma undan känslan av att det är något som man missar… Men vad? Jag missar helt säker något, någon viktig detalj. Vad? Helst vill man ju inte bli varse det efteråt då kostnaden femfaldigats eller är omöjlig att rätta till. Men att ha reda på det är ju näst intill omöjligt. Vad missar jag? De är som om att besöka New York för första gången, och du har bara 1 dag på dig. Vad missar du? Du ser alla väsentligheter men missar detaljerna…

Som lekman är det självklart att missa detaljerna inom ett område man inte behärskar. Här ett område man samtidigt måste fatta beslut inom, som kan få långtgående ekonomiska och funktionsmässiga konsekvenser. Du är samtidigt byggherre och sitter också samtidigt på skolbänken och försöker lära dig allt som har med husbyggesteknik att göra. Och har ett heltidsjobb att sköta. Och har två barn att älska.

Allt har att göra med att vara novis.

Ett bra sätt att få lite hum om detaljerna på resan är att försöka nyttja alla informationsvägar som går att uppbringa. Det blir speciellt viktigt om du inte själv kan eller har expertisen i din närhet. Att googla har hjälpt en del, att fråga bekanta – oh JA! Men det känns också bra att vi har en totalentreprenad via Myresjöhus. Även om relationen känns som ett föräldraskap så betyder det mycket att ”någon” har ”kontroll” över det som händer. Men det måste sägas: Allt ansvar är ditt. Endast ditt! Alla beslut är era att fatta oavsett om du har förstått implikationen eller inte! Har du inte förstått så får du betala!

Ett hus kommer förmodligen att stå där till slut. Men vilket och till vilken kostnad? Blev det dyrare månne?

Jag älskar denna resa! Bara inte tåget spårar ur…