Och nu ser det ut så här

Det görs framsteg. Anläggningsarbetena är i full gång och tomten börjar ta form, det fattas några lass fyllnadsmassor och att - grovt - planera den färdigt. Vi tänker oss gruppera ut några riktigt stora stenar på tomten för att få lite närmare anknytning till naturen och på så sätt skapa lite karaktär på tomten.



Från vägen bakom grushögen börjar det "dike" som innehåller vårt vatten och avlopp och som sträcker sig in i huset där rören sticker upp. Ja, detta är så att säga grunden - sälva starten - till vårt hus. Nu fattas bara plattan och, ja, huset förstås...



En balansakt på två larvband.

Alvin och Grävmaskinen.

Ombytta roller

Efter nästan 1 år som hemmamamma och försörjarpappa har vi nu bytt roller. Nu är det hemmamamman som blivit försörjarmamma och som hyfsat utsövd (ja, helt utsövd blir man väl aldrig?!) kliver upp tidigt, duschar i (nästan) lugn och ro, tar på sig lite ”hottare” kläder än mysbrallor och fleecetröja, kan till och med hotta upp sig med ett eller annat halsband som legat och dammat någonstans, kramar om barn och make, går till jobbet (ja, "går" per definition - försöker få in det där med vardagsmotion genom att gå t.o.r till jobbet varje dag, ca 35 min/väg), tar i lugn och ro en kopp te (och för det mesta en macka också, (o)vanan av att småäta i tid och otid har inte lagt sig än) på förmiddagen, går på lunchrestauranger som är små och mysiga och inte ett dugg barnvänliga, äter varm mat till lunch, går på toaletten både själv och när behovet uppstår, tar ytterligare en lugn fikastund på eftermiddagen och går så småningom hem igen för att mötas av hemmapappan.

Försörjarpappan har alltså blivit hemmapappa och ser ­– efter en natt med ett par inrusningar till barnens rum och en dotter som har lagt till sig en ny vana med att vakna senast kl. 06 – allt annat än pigg ut, har påsar under ögonen som inte funnits där (lika ofta) tidigare. Hemmapappan hoppar orakad i jeans och fleecetröja, äter frukost 06.30 (vilket aldrig existerat tidigare), klär på båda barnen alla dessa lager av kläder för allt tänkbart väder som kan uppstå för att sedan försöka tajma en buss 8,5 minuters gångpromenad bort och som endast går en gång i halvtimmen och inte alltid behagar komma eller ens stanna trots att man står där och vinkar. Efter dagislämningen av det äldre barnet rusas det åter till den vändande bussen så att man hinner hem innan det yngre barnet har somnat (för aj aj, vad dagen kan bli grinig och gnällig om barn nr 2 inte får sova i egen säng och så länge hon vill…). Några timmar senare sker samma procedur igen (påklädning och en 8,5-minuters promenad till den buss som går alldeles för sällan), denna gång för att hämta storebror från dagis. Varma luncher, toalettbesök när man vill, lugna sociala sammankomster med andra lattemammor eller lattepappor är, åtminstone än så länge, sällan förekommande.

Trots detta upplever hemmapappan ett lugn som han sällan upplever på jobbet och han försöker inbilla försörjarmamman att varje dag är som en lördag. Försörjarmamman, som inte riktigt känner igen sig i beskrivningen, undrar stilla vad det kan bero på. Kanske är det skillnad mellan de två jobb försörjarmamman och försörjarpappan har?! Kanske är det skillnad i hur försörjarmamman och försörjarpappan uppfattar sitt ansvar hemma?! Kanske har dammtussarna blivit färre, tvätten mindre, diskmaskinen full mer sällan, matkladdet på bordet försvunnit, blommorna, ja de lever än...

För att inte fördjupa sig i resonemang och hypoteser som kan vara svåra att ta sig ur och uppfattningar som inte hela hushållet delar, så kanske det räcker med att konstatera att omväxling förnöjer!? ;-) Vi tycks nämligen båda (för tillfället) vara rätt nöjda över våra nya ombytta roller och det är väl det viktigaste…

Sprängsten

Nu börjar arbetena på tomten att ta fart: Det är färdigsprängt – ca 130 kubikmeter berg har sprängts – och all sprängsten har antingen forslats bort (och sålts som fyllnadsmassor på annat håll) eller kommer användas för att fylla ut håligheter på vår mark. Vi kommer att behöva ett antal lass med fyllnadsmassor (jord/lera) men det blir nog en begränsad mängd – kanske 3 – 4 lastbilslass.


Tomten just nu... Nu är det inte längre lätt att se var någonstans som huset kommer att ligga. De är bara vass sprängsten över allt.



Kantigt...



Sten...


På trädet på bilden har det sprayats olika koder som visar vilken höjd som bland annt vårt garagegolv kommer att ligga på (de mittersta krumilurerna som syftar mot en spik inslaget i trädet). Vår tomt ligger till höger om trädet.


Det känns roligt att det äntligen börjar ta konkret form också och att processen inte enbart består av möten och ritningar. Roligast tror jag Alvin ändå hade. Vi höll inte på att komma därifrån eftersom han först var tvungen att se när grävmaskinen lastade alla sprängmattor på lastbilen och sen också måste stanna för att se när lastbilen skulle åka och slutligen MÅSTE han stanna å se när grävmaskinen åter börjar gräva igen!



Alvin följer i grävmaskinens spår...




Skopan och sprängmattorna inspekteras.

Nordea

Lite kuriosa…

Som de flesta som bygger hus har vi ett byggnadskreditiv. Och som många andra har vi det via Nordea (eftersom de har ett samarbetsavtal med Myresjöhus). Utan ett sådant kreditiv skulle vi (och säkerligen de flesta andra nybyggare) ha svårt att finansiera ett nytt hus.

Nordeas hantering av själva kreditivet har fungerat utmärkt men mina (Joakims) erfarenheter av Nordea (Nordbanken, PK-banken etc. som föregångare) har dock inte alltid varit helt positiva. Faktum är att jag 1998 bytte från Nordea just pga. deras stelbenthet. Jag hade tidigare såväl ett sparkonto som personkonto med ett därtill kopplat vanligt bankomatkort. Vid ett tillfälle var jag tvungen att byta kort och gick in till mitt bankkontor för att ordna det. Gick det? Nej, det är klart att det inte gjorde. Inte utan att jag också fick ett kort med s.k. Cash-funktion (ni kanske minns korten med ett chip som man kunde ladda med småpengar att handla för på olika ställen). Men jag ville ha ett enkelt vanligt bankomatkort, men si det gick inte för sig. Inte alls. Jag skulle dessutom betala för att få ett kort med Cash-funktion – minsann! Som kund räknas man inte - speciellt inte i storbankernas värld, och sagt och gjort så avslutade jag mina konton på stående fot och tog alla mina pengar cash i handen och bytte till Skandiabanken. Så mycket för en Cash-funktion!

Jag trodde jag effektivt avslutat alla mina konton och affärer med Nordea, men när vi startade kreditivet upplystes vi om att jag ändå hade ett aktivt sparkonto där (!), men att få ta del av vilket kontonummer eller ens saldo var mer än komplicerat. Det tog tre telefonkontakter, många minuter, en pinkod och långvarig övertalning av en avig kundfrånvänd banktjänstemann för att få reda på vilka transaktioner jag haft på sparkontot eller på vårt kreditiv (sparkontot visade sig ha ett ynka saldo om 8,17 kr och senast jag uppbar ränta var 1999 då räntan var 6 öre). Snart kanske jag också får den efterlysta "dosan" så att jag själv kan se mina transaktioner och konton över nätet.

Nej. Något överdrivet vänstrande med Nordea känns fortfarande ganska avlägset...

Ett litet kärt bakslag - nr 3!

Måste alla normer vara uppfyllda? Samtidigt?!

Vi har nu granskat kanske 8 omgångar ritningar sedan vi startade byggprocessen. Efter att vi var tvungna att vrida huset och flytta entrén behövdes nya ritningar tas fram över entrén, hallen och den lilla wc:n.

Lösningen så här långt går att beskåda i inlägget "nya ritningar". Vi var ganska nöjda med den lösningen fram till dess vi granskade den i sömmarna med en skalenlig linjal och fann att måtten i hallen inte längre stämde med de ursprungliga värden vi kommit överens om. Hallen krympte från ett djup av 1,5 m till futtiga 1,2 m. Vi hade inte lagt märke till det tidigare eftersom vi inte fått någon reaktion på det förslag till omritning vi gjort då hall och wc kastades om. Att hänga jackor, kappor, kavajer och barnkläder plus eventuella besökandes plagg bakom en garderobsvägg om 1,2 meter går inte! Varför bygga ett hus på över 200 kvadrat men ha en hall som i ett studentrum på lappis?

Efter att ha påpekat denna "miss" i ritningen kom så ett litet bakslag nr. 3.

Det går inte att göra den större. Anledningarna stavas PBL och BBR 2006.

Maria satt sedan under en dag i telefon i över 2 timmar vid olika tillfällen med Myresjöhus HK i Vetlanda för att direkt med dem (och inte via vår säljare) försöka röna ut varför det inte går och om och hur det i så fall skulle kunna gå att lösa. Dock ska ingen skugga kastas över Myresjöhus som var ytterst hjälpsamma i att försöka komma fram till en vettig lösning.

Problemet är att wc:n måste ha vissa "mått" för att möjliggöra för en rullstol att komma åt faciliteterna. Tex. måste en toalett stå 0,8 m från en yttervägg (dess rygg får dock stå mot yttervägg) och ha 1,1 meter fritt utrymme på minst en sida av toalettstolen, samt att en cirkel på 1,3 m fritt utrymme ska finnas i ett badrum för att möjliggöra toalettbesök med rullstol. Allt står förstås i boverkets byggregler (BBR 2006).

Alla normer naturligtvis vällovliga i sig och en del av bakgrunden är att kommunen (och inte fastighetsägaren) annars blir skyldig att bekosta bostadens handikappanpassning, ifall någon i hushållet blir handikappad (eller trot eller ej någon får svårt att röra sig pga ålderdom). Reglerna säger att en person i rullstol ska kunna leva och umgås i huset och därmed komma åt alla nödvändiga delar.

Reglerna är bra - inte tu tal om det - men måste de uppfyllas på ett sådant stelbent sätt? Vi hade åtskilliga förslag som borde kunna fungerat men som stöp på någon udda regel.

Kompromisslösningen blir att vi kastar om toalett och dusch samt flyttar handfat till ytterväggen. Men om handfatet ska sitta på ytterväggen måste det fästas på en installationsvägg (om vi inte vill ha några utanpåliggande rör, vilket vi inte vill). På detta sätt vinner vi 2 dm i hallen som då blir 1,40 m djup. Nåja, inte helt illa ändå.

Ett litet förtydligande: Själva planlösningen granskas inte vid bygglovsansökan, utan det är vid byggsamrådet som handikappreglerna ska gås igenom med avstamp i den föreliggande planlösningen och det är den kvalitetsansvarige som ansvarar för att det som sägs på byggramrådet sedan också följs under själva bygget.

Bakslag nr 2 och samrådsmöte

Samrådsmöte – och där kom bakslag nr 2!

Den 7:e januari hade vi då byggsamrådsmöte med Täby kommun och den kvalitetsansvarige som vi anlitat. Byggsamrådsmöte ska man ha inför byggstarten. Till det mötet ska man ha anlitat en kvalitetsansvarig (KA) som också ska delta. Den personen övertar ansvaret för att byggnadsarbetena utförs i enlighet med gällande lagar och bestämmelser i Plan- och bygglagen. För att säkerställa att kraven uppfylls upprättar den kvalitetsansvarige en så kallad kontrollplan.

Väl på plats tog det minst en kvart innan vi kunde starta mötet, innan 1) Alvin inte kunde bestämma sig för vilken film (och på vilket språk!) han skulle titta (detta var för övrigt det bästa sättet att hålla en 3,5-åring någorlunda lugn och stilla i en timme), 2) vi fått av Tyra alla vinterkläder och försett henne med någon spännande leksak för att hålla henne nöjd så länge som möjligt (hon skötte sig över förväntan under mötet), 3) Joakim fått sin första kopp te (då kaffet som bjöds på inte dög!).

Efter vårt tidigare möte på tomten med dem som ska genomföra anläggningsarbetena (Mickes gräv) hade vi några frågor som vi ville stämma av med kommunen. Utöver det var syftet med mötet delvis oklart, vi visste inte riktigt vad som skulle avhandlas på mötet, vilka vi skulle träffa förutom vår KA och kallande tjänsteman, samt hur länge mötet skulle hålla på.

Tjänstemannen på kommunen gick igenom diverse punkter, som enligt lag ska vara uppfyllda för bygge av hus. Dessa punkter är förstås obligatoriska och inget specifikt som endast gäller vårat bygge. Det hade därför underlättat om vi som ”byggherrar” hade fått en dagordning (innehållandes bl.a. de här punkterna), så att man kunde förbereda sig på de frågor som ställdes och även på frågor som vi själva möjligen skulle ha.

Radonmätning ska genomföras ett tag efter inflyttning (enligt regler) och vid sittande möte skulle vi fatta beslut om vilket företag som skulle utföra mätningen. Vi fick ett (1!) namngivet alternativ att välja på, eller välja något annat företag, men eftersom vi inte känner till något företag i radonmätarbranschen (vem gör det?) hade vi knappast något annat val än att välja kommunens förslag. Ja, vad ska man säga…

Så kom då bakslag nr 2.

De frågor till kommunen vi hade rörde hur högt huset och garaget ska ligga i förhållande till såväl vägen, en skaftväg som vi har bakom garaget samt granntomterna. På nuvarande ritning (och den som gäller för bygglovet) skiljer det 1 meter i nivå mellan hus och garage. Vi ville höja garaget ca 50 cm, för att komma mer i jämnhöjd med huset, men också för att komma något högre i relation till skaftvägen. Men NEJ! Det gick inte! Nya mätningar av höjder på tomten var tvungna att genomföras (ny situationsplan) för att avgöra om det fanns några fel i den gamla situationsplanen. Resultatet av detta blev att vi får höja med 10 cm. En tummetott i alla fall… Det känns ändå helt ok, men vi måste hålla koll på skaftvägens nivå så att vårt garage inte hamnar i ett dike.

Detta dilemma tog merparten av samrådstiden och lämnade ca 20 min åt det egentliga ”samrådet” (vad det nu skulle bestå i).

Känslan efter mötet är att kommunen vill svära sig fri från sitt informationsansvar och lägga hela ansvaret på oss, och något ”samråd” per definition ( i betydelsen överläggning för att enas om, gemensamt handlande) var det knappast tal om. Efter mötet upprättar kommunen ett samrådsprotokoll över mötet. Vi noterade dock att inte en enda anteckning fördes under mötet, så det ska bli intressant att se det protokollet!

Nya ritningar

I dagarna fick vi äntligen färdiga ritningar från Myresjöhus efter det att vi har ritat om entrén och gästwc:n. Vi var ju tvungna att göra stora förändringar på nedre plan då vi var tvungna att vrida huset och flytta entrén till husets kortsida (se Bakslag nr 1).

Nedre plan:

• entrén är flyttad till husets kortsida
• gästwc:n har därmed flyttats
• fönsterpartier i gästrummet är ändrade för att få in mer ljus och rent estetiskt för att huset ska se mer välkomnande ut från vägen (tidigare fanns inga stora fönster på husets kortsida)
• kaminens placering har flyttats

Övre plan:

• extra isolering mellan alla sovrum och allrum, samt mellan sovrum 2 och 3
• klädkammaren har blivit ännu större (!) på bekostnad av ett något mindre sovrum (anledningen är att vi planerar att ha en 3-meters garderobsvägg)
• inkaklad avsats i badrummet bakom badkaret (som vi planerar köpa) och under fönstrena
• inkaklad avsats bakom handfatet (som ska fungera som en hylla att ställa saker på, t.ex. tandborstar)
• borttag av de två franska balkongerna i sovrum 1 och 3
• tillägg av ett litet fönster i sovrum 2 (så att barnen får identiska rum när det gäller storlek och fönster - slipper vi förhoppningsvis tjafs i framtiden... :-) )
• alla garderober har vi tagit bort (köper egna)
• skjutdörr mellan sovrum 1 och klädkammaren

Ritning över de båda våningsplanen

Överst är husets baksida som kommer att vätta mot garaget
Nederst är husets kortsida med entrén som kommer att vätta mot vägen



Överst är husets framsida mot tomten
Nederst är husets andra kortsida mot övre delen av tomten

I ritningarna ovan finns det ett antal små förändringar som vi vill göra och har vi kontakt med Myresjöhus om. Mer om det kommer strax...

Så här ser det ut nu

Så har alla träd på tomten fällts och anläggningsarbetena har börjat planeras och till viss del påbörjats. Det är en helt annan känsla man får för tomten nu när inga träd står kvar och marken är helt skövlad. Arbetena på tomten kommer utföras av Mickes gräv och entreprenad AB som vi fått bra kontakt med och det känns riktig bra.


Vy över tomten mot granntomten bakom vår.

Intressant nog kommer huset att ligga precis på tomtens högsta punkt - där naturligtvis berget tittar fram; Det blir till att spränga. Som vanligt ska tunga beslut fattas på kort tid som kan få såväl ekonomiska som estetiska konsekvenser, utan att man egentligen har vare sig kunskap eller förmåga att i tid tillägna sig detta innan beslutet ska fattas. Hur vet man hur mycket som ska sprängas? Att vandra runt på tomten och försöka bilda sig en uppfattning om hur det kommer att se ut när huset står på plats med gräsmatta, träd, buskar och allt är inte det lättaste. Kommer det stå för högt? Ligga för lågt? Det går inte! Helst vill vi inte spränga för mycket eftersom det är en ganska kostsam procedur, men vi är ändå tvungna till det av åtminstone två skäl: 1) Bygglovet anger en nivå vi ska lägga huset på (men det går till viss del att förhandla om med kommunen) och 2) det uppstår eventuellt senare ännu större kostnader då alternativet är att höja hela övriga tomten med oändliga lass fyllnadsmassor för att inte huset ska ligga likt en toppstuga på Åreskutan.

Vi kommer att få två alternativ till kostnader för sprängningarna och därmed husets placering i höjd att ta ställning till i nästa vecka.

Den 7:e januari ska vi också ha samrådsmöte med Täby kommun och kvalitetsansvarig. Naturligtvis har vi ju ingen dagordning för mötet, så det ska bli spännande...



Husets placering på tomten har märkts ut med rödmarkerade pinnar.



Pinnen på bild markerar tomtgränsen. Till höger om den är vår tomt.

Joakim och Alvin vandrar runt på tomten

Tomten sett uppifrån gatan

Alvin i det som senare ska bli ved till kaminen i huset.